…kan också innebära att inte tävla alls. Denna helg som är nu skulle vi ha varit iväg på en jätterolig tävling i Rallylydnad. Mängder med starter och jag hade planerat att göra tre starter med Dash, tre starter med Echo och två starter med Stella. Stuga var bokat och allting var förberett och planerat.
Under onsdag morgon så såg jag att Stella haltade lite på ena frambenet och kändes stel. Dagen innan hade hon hamnat mellan när dom andra hundarna lekte. Sen dröjde det inte många timmar sen blev Echo halt på ett bakben. Kunde inte hitta någon särskild orsak men oron i magen och tanken på att åka och tävla med hundar som inte är 100% fräscha två-tre dagar innan planerad tävling är för mig inte i linje med hur jag vill träna och tävla hund. Jag bestämde mig ändå för att sova på saken och se hur de var på morgonen. Stella kändes dagen efter bra och hältan var borta, Echo däremot var inte längre halt – men det var något i rörelsemönstret som störde mitt öga och magkänslan sa “STOPP, NEJ”. Därmed tog jag beslutet att stryka alla hundar från helgens tävling och det fick istället bli en återhämtningshelg.
Hade vi åkt och tävlat är jag säker på att hundarna hade gått in och levererat 100%, för dom har så mycket driv och vilja inom sig. Därför är mitt ansvar ännu viktigare att se till att dom får prestera med schyssta förutsättningar. Det kommer fler tävlingar med det kommer inte fler av Stella eller Echo.
Dash och Aya filosoferar kring sädesärlor hemma på trappan.